Tanken var ju att vi skulle lägga upp lite hemmabilder också så nu är det dags för det.
Det har varit riktigt kallt här en period, speciellt inne, men i slutet på den här veckan har det varit lite varmare. Vi har suttit ute och ätit på klubben två dagar i rad, och nu blir det brai!!
Vi åkte vidare österut ca 6 mil tills vi nådde D2628. Vi fortsatte sen ytterligare ca 25 mil till Guest Farm Dinosaur´s Track, där vi tittade på spår efter dinosaurier som var ca 200 miljoner år gamla. På kvällen började det blåsa och blev riktigt kallt. Det var runt 0 grader under natten och morgonen därpå, och vi konstaterade att vi hade haft riktigt tur med vädret under vår semester i Namibia.
Dagen efter, den 9 juli (och vår bröllopsdag!) åkte vi vidare söderut till Windhoek, lämnade igen hyrbilen och åkte flyg tillbaks till Johannesburg nöjda efter en härlig semestervecka. Namibia är en klar favorit bland de länder vi besökt i Afrika, otroligt vackert, lättrest och trevliga människor.
På morgonen stannade en Landrover som körde förbi i floden och berättade att de var ute och försökte spåra lejonfamiljen som hade åtta ungar. Vi åkte neråt i Huab Rivers torra flodfåra någon mil men fick inte syn på dem, men i alla fall några elefanter och en hel del lejonspår och lite noshörningsspår.
Landskapet i Namibia är helt otroligt skiftande, trots att vi åkte ganska sakta på 4×4-vägar hela dagen var det olika vyer nästan hela tiden. Vi såg en hel del djur, zebror, giraff, elefant, springbock, struts, kudu, gemsbock och en del annat.
Efter frukost lekte Olivia och Matilda vidare med barnen som de lärde känna igår, så vi stannade kvar till lunch innan vi åkte.
När vi fortsatte vi söderut på C39 passerade vi en ”Vet check point” till södra distriktet och förbi där fick man inte ta med sig rått kött. Vi hade en stor fin bit oxfilé i kylboxen som vi tänkte grilla på kvällen, och vi blev lite irriterade för vi trodde att det mest var för att kontrollanten ville ha köttet själv. Vi vände tillbaka till lodgen och där grillade de på köttet åt oss, och fick höra att det inte var något påhitt från kontrollanten utan ett påhitt från EU.
Vi åkte ca 6 mil söderut på C39 och fortsatte sedan rakt söderut på en 4×4-väg genom stenöknen ca 2,5 mil till Huab River. Vi hade hört från en man efter vägen att det var en lejonfamilj som vistades runt floden, så vi hoppades få se dem. Det hade börjat blåsa ganska mycket, men vi hittade en plats som var bra att campa på, lite lä men ändå lite öppet så att vi inte skulle få några lejon nära tältet utan att upptäcka dem. Det var mycket elefantspår och vi såg också lejonspår, men inga lejon.
Vi var lite på vår vakt och sov inte så jättetungt den natten. Fredrik höll brasan igång och vinden vände så att det blåste rök rakt mot tälten så vi blev riktigt inpyrda. Oxfilén smakade i alla fall fantastiskt gott.
På morgonen eldade vi så att det blev varmvatten att duscha i, välbehövligt efter all sand och damm som vi hade överallt.
Vi åkte ut på C43 och norrut till Sesfontein och Sesfontein Fort där vi drack kaffe. Vi försökte också handla lite, men det fanns inte mycket till affär i Sesfontein.
Sen åkte vi C43 söderut till Palmwag och Palmwag Lodge där vi hade tur och fick plats på den sista lediga campingplatsen. På vägen stannade vi efter vägen för att ringa, och då kom det fram några Himba-barn till bilen. De sålde några armband och halsband till oss och fick lite kött, ris och bröd. Jag fick ta biler och sen fick vi följa med dem till deras hydda där de hade sina getter.
Himba-folket bär inga vanliga kläder utan har djurhudar runt midjan. De duschar aldrig, istället smörjer de in sig med någon blandning av henna och kryddor för att lukta gott och som skydd mot solen och insekter. Den äldre kvinnan visade hur hon gjorde och Olivia och Matilda fick prova lite.
Efter middagen lekte Olivia och Matilda med två systrar som bodde på lodgen och hade jätteroligt. De hade nog ett uppdämt lekbehov, det har inte kryllat av andra barn på resan. De bestämde att de skulle träffas igen efter frukost och leka mera.
Olivia är fascinerad av ödlor och brukar försöka fånga dem. Efter morgonduschen lyckades hon till slut fånga en, men blev biten i fingret så det blödde. Vi får se om ödlorna får vara ifred ett tag nu.
Efter frukost på Oppi-Koppi åkte vi på Village Tour med åsnekärra. Det var två killar som körde och de visade oss sina hem och en förskola. De är nästan inga som har jobb i byn och det var väldigt fattigt. Barnen sjöng en sång för oss och Olivia och Matilda försökte sjunga en sång efteråt för barnen, men de blev lite blyga så det blev bara en snutt.
Efter lunch åkte vi från Kamanjab C35 vidare västerut sen en fin 4×4-väg som bitvis gick i Hoanib Rivers torra flodbädd. Landskapet växlar hela tiden och det ser ofta annorlunda ut efter några kilometer eller mil.
GPS:en varnade för ”Extreme Powder Dust” på några ställen och vi förstod varför när vi körde fast. Vi fick fast mark under hjulen med några vedsäckar, och kunde åka vidare igen, fast otroligt mycket sandigare och dammigare.
Vi tältade vid Kowarib Schlucht Community Rest Camp nära Kowarib, en jättefin camping med utsikt över Hoanib River. På kvällen innan fullmånen gick upp var det en otrolig stjärnhimmel som vanligt, jag har aldrig sett en sån stjärnhimmel som i Namibia.
Efter frukost åkte vi en sväng i Etosha innan vi åkte vidare västerut ca 15 mil och stannade vid Oppi-Koppi Restcamp, nära Kamanjab. Oppi-Koppi är som en oas i den Namibiska öknen. Trevliga campingplatser, pool, trevlig bar och bra musik. Till och med Internetuppkoppling, men hastigheten är lite för dålig så det går inte att ladda upp några bilder, kompletterar med det sen…
När det blivit mörkt kom det några porcupines och åt mat som var utlagt till dem.
Olivia och jag gick upp i utkikstornet när hon vaknade och sen packade vi ihop och åkte nordöst genom Etosha, 65 km till Halali Camp och åt frukost/lunch. Vägarna är vita av saltöknen och det växer mest gräs och låga taggiga acasiabuskar. Vi såg mycket zebror, springbock, gnu och en del giraffer, elefanter, impala, strutsar och schakaler. Vi stannade vid ett vattenhål där det fanns en hel del djur, se lite bilder nedan.
Vi åkte tillbaks till Campen och åt middag. När det blivit mörkt kom det fem lejon till vattenhålet, fyra honor och en hanne. De gick ner och drack, elefanterna som var där brydde sig in om dem. Lite senare när Fredrik var nere och tittade kom en noshörning och gjorde ett utfall mot en av lejonhonorna, men då jagade lejonhanen bort honom, och han sprang tillbaka. Under natten och tidigt på morgonen kunde vi höra dem ryta.
Barnen vaknade 05:10, Namibia ligger en tidzon senare än Sydafrika så då var det dags att vakna. Tur att vi har en dvd… Efter frukost checkade vi ut och åkte till Maeru Shopping Mall och handlade på oss mat för veckan, tillsammans med alla andra Windhoek-bor verkade det som.
Sen åkte vi 42 mil norrut till Etosha National Park, Okaukuejo Camp. Det var en del strul vid incheckningen för vår bokning fanns inte trots att vi betalat och fått en bokningskonfirmation. Till slut fick vi i alla fall vår campingplats.
Det ligger ett upplyst vattenhål vid campen, på kvällen var det en del elefanter, giraffer, noshörningar och schakaler där och drack.
