Månadsarkiv: mars 2013

Central Kalahari Game Reserve

4 mars
I Windhoek bodde vi på Trans Kalahari Inn öster om stan, någon mil innan flygplatsen. Där fanns det internet så därför kunde jag ladda upp lite bilder! Ganska trevligt ställe och praktiskt när vi skulle packa om bilen innan hemresan genom Kalahari. Bosse & Gunilla packade ur sin hyrbil och flög sen tillbaka till Sverige från Windhoek.

Från Windhoek åkte vi 50 mil österut på Trans Kalahari Highway till Ghanzi i Botswana där vi tog in på Thakadu Bush Camp. Vägen var bra hela vägen och gränspasseringen gick smidigt. Thakadu hade både WiFi (dock långsamt), pool och bar/restaurang med utsikt över ett vattenhål dit det kom lite antiloper och drack.

5 mars
Vi klev upp tidigt och åkte vidare mot Central Kalahari GR vid 06:30. Det är bara knappt 20 mil till Gaten vid Xade, men vi hade läst att det var djup sand hela vägen och att det skulle ta lång tid. Det visade sig att de första 10 milen var grusväg, förmodligen nygjord, så det gick snabbare än vi trodde så vi var framme efter 4,5 timme inklusive frukoststopp. Xade Camp låg precis vid gaten vilket förstörde vildmarkskänslan lite, men vi passade på att tvätta lakan och filtar vilket var skönt. Perfekt torkväder, lakanet var torrt på mindre än 10 minuter. På kvällen och morgonen hörde vi lejon ryta.

6 mars
Vi åkte iväg tidigt norrut 78 km till Pipers Pan där vi stannade för lunch (CKPIP1). Vi såg inte speciellt mycket efter vägen, det var först de 15 sista kilometrarna som det var lite mer öppet. Innan var det tät vegetation, norra Kalahari är bättre på så sätt med mer öppna ytor och salt pans. Vi stannade ett par timmar för en lunchpaus och åkte sen vidare de sista 57 km till Letiahau Camp (CKWIL06). Det finns konstgjorda vattenhål både vid Pipers Pan och Letiahau Pan, men bägge var torra, antingen trasiga eller avstängda. Lite konstigt att man inte ser till att hålla vattenhålen igång, sommarregnen är tydligen sena i år, det har inte regnat ordentligt än så det måste vara svårt för djuren. Visserligen klarar sig de arter som lever här flera månader utan tillgång till dricksvatten (de får i sig tillräckligt genom det de äter), men det borde ju ändå underlätta med vatten.

7 mars
Från Letiahau Camp fortsatte vi norrut mot Kori Camp (CKKOR3). Vi såg en del oryx, springbock, strutsar, giraffer och schakaler, och vid kanten av Deception Pan en gepardmamma med tre stora ungar under ett träd. Vi åkte till Kori Camp för frukost/lunch och tog sen en sväng till på eftermiddagen förbi Leopard Pan och Sunday Pan. Det kom en kort regnskur och temperaturen sjönk 10 grader från 38, men bara några minuter efter regnet var det lika varmt igen. När vi bokade camperna via Department of Wildlife and National Parks i Botswana var flera av camperna fullbokade. Det måste vara något skumt med deras bokningssystem för vi har inte sett till några andra som campar här under den här turen. Central Kalahari verkar helt öde trots att de ger rådet att boka minst 6 månader i förväg.

Efter att ha kört förbi samt bott på flera av camperna i Central Kalahari tycker vi att de bästa är:
Pipers 1 – ligger ganska öppet och nära Pipers Pan. Pipers 2 ligger inne i bushen en bit därifrån.
Kori 3 – fin öppen utsikt över Kori Pan . Ligger mest öppet av alla Kori 1-4.
Sunday 4 (eller 3) – ligger högt med viss utsikt över Sunday Pan. Visserligen skymmer träden en del.
Det fina med Kalahari är att det verkligen är orörd natur och helt oexploaterat, en yta större än Danmark. Botswana verkar ha den filosofin med sina nationalparker att de prioriterar orörd natur framför mängder av besökare. Det finns heller inga faciliteter så man måste vara helt självförsörjande och det finns inga stängsel runt camperna.

8 mars
Idag ställde vi ingen väckarklocka utan hade en skön morgon på campen. Efter en kort sväng åkte vi mot Matswere Gate där vi träffade på Toko, som var så otroligt hjälpsam när de hjälpte oss att fixa bilen i julas. Han fick vårt matförråd som vi hade kvar och vi åkte vidare 35 mil hemåt till Serowe och Serowe Hotel. Som alltid när vi kommer till Serowe hänger regnet i luften och temperaturen sjönk nästan 20 grader, men det var nästan bara skönt. Nu har vi en bilåkardag hem till Pretoria och vi kommer hem en dag innan barnen börjar skolan igen. Sammanfattningsvis är Botswana och Namibia de länder som vi tycker är de bästa resmålen i södra Afrika, i alla fall om man vill se djur i orörd natur och dramatiskt landskap. Kgalagadi Transfrontier Park är den hittills bästa parken vinhar besökt i Sydafrika, vacker och förhållandevis oexploaterad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana | 1 kommentar

Skeleton Coast och Damaraland

26 Februari – 2 Mars
Vi bunkrade mat i Swakopmund och handlade lite souvenirer och åkte sedan vidare norrut knappt 20 mil längs med kusten som kallas Skelton Coast. Under tiden vi handlade besökte Fredrik, Olivia och Matilda Akvariet i Swakopmund, som är inriktat på livet i Atlanten.

Det finns en hel del vrak längs med Skeleton Coast, med de flesta gamla ”fina” trävraken ligger längre norrut. Vi vek av österut inåt landet i Ugab Rivers torra flodfåra och slog läger efter ca 2 mil. Fint att kunna stanna så, mitt ute i ingenstans.

Dagen efter fortsatte vi österut i flodfåran men fick vända efter en knapp mil då det blev för mycket växtlighet och svårt att ta sig fram. Vi tog en annan väg fram till Ugab Base Camp där vi lagade lunch och sen bestämde oss för att stanna. Ugab Base Camp är center för Save The Rhino Trust, en organisation som arbetar för att bevara den svarta noshörningen i Namibia. Det antas finnas drygt 100 noshörningar i området, som är anpassade för ett liv i öknen. Vi lyckades inte se någon, förutom spår. Landskapet var väldigt kargt, bara sten överallt med mycket vassa stenar på vägen.

Dagen därpå åkte vi norrut till Huab River och slog läger i den torra flodfåran. Fint men väldigt blåsigt. Dagen efter åkte vi till Twyfelfontein, fixade ett nytt däck eftersom Gunilla & Bosse haft punktering och åt lunch och badade på Twyfelfontein Country Lodge. Skönt att svalka sig i den 40 gradiga hettan och bli av med sanden på kroppen.

Vi stannade en natt vid Brandberg och slutligen en natt vid Spitzkoppe innan vi åkte vidare mot civilisationen igen i Windhoek. Vi såg ingen av de ökenanpassade elefanterna i Damaraland, men i alla fall springbock, oryx, kudu, giraff, struts och spår av lejon och/eller leopard. Vi kan bara varmt rekommendera att åka till den här delen av världen, vi har rest mycket och kan konstatera att det är inte på många ställen som det går att resa på det här sättet. Det finns många fina 4×4-vägar, inga andra människor, otroligt vackert landskap och ett rikt djurliv. Lite som den svenska allemansrätten, fast på Namibias vis.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Namibia | 1 kommentar

Blogg på WordPress.com.