Författararkiv: Caroline

Om Caroline

Familjen Morén består av Caroline, Fredrik och våra barn Olivia (2007) och Matilda (2008). För närvarande bor vi i Sydafrika, i Centurion mellan Pretoria och Johannesburg. Annars är det Röde i Alsen, Jämtland som är hemma. Tanken är att den här bloggen ska ge familj och vänner lite mer inblick i vårt liv i Afrika. Om eventuella andra läsare vill ha tips om de resmål vi beskriver får ni gärna höra av er så svarar vi efter bästa förmåga!

Central Kalahari Game Reserve

4 mars
I Windhoek bodde vi på Trans Kalahari Inn öster om stan, någon mil innan flygplatsen. Där fanns det internet så därför kunde jag ladda upp lite bilder! Ganska trevligt ställe och praktiskt när vi skulle packa om bilen innan hemresan genom Kalahari. Bosse & Gunilla packade ur sin hyrbil och flög sen tillbaka till Sverige från Windhoek.

Från Windhoek åkte vi 50 mil österut på Trans Kalahari Highway till Ghanzi i Botswana där vi tog in på Thakadu Bush Camp. Vägen var bra hela vägen och gränspasseringen gick smidigt. Thakadu hade både WiFi (dock långsamt), pool och bar/restaurang med utsikt över ett vattenhål dit det kom lite antiloper och drack.

5 mars
Vi klev upp tidigt och åkte vidare mot Central Kalahari GR vid 06:30. Det är bara knappt 20 mil till Gaten vid Xade, men vi hade läst att det var djup sand hela vägen och att det skulle ta lång tid. Det visade sig att de första 10 milen var grusväg, förmodligen nygjord, så det gick snabbare än vi trodde så vi var framme efter 4,5 timme inklusive frukoststopp. Xade Camp låg precis vid gaten vilket förstörde vildmarkskänslan lite, men vi passade på att tvätta lakan och filtar vilket var skönt. Perfekt torkväder, lakanet var torrt på mindre än 10 minuter. På kvällen och morgonen hörde vi lejon ryta.

6 mars
Vi åkte iväg tidigt norrut 78 km till Pipers Pan där vi stannade för lunch (CKPIP1). Vi såg inte speciellt mycket efter vägen, det var först de 15 sista kilometrarna som det var lite mer öppet. Innan var det tät vegetation, norra Kalahari är bättre på så sätt med mer öppna ytor och salt pans. Vi stannade ett par timmar för en lunchpaus och åkte sen vidare de sista 57 km till Letiahau Camp (CKWIL06). Det finns konstgjorda vattenhål både vid Pipers Pan och Letiahau Pan, men bägge var torra, antingen trasiga eller avstängda. Lite konstigt att man inte ser till att hålla vattenhålen igång, sommarregnen är tydligen sena i år, det har inte regnat ordentligt än så det måste vara svårt för djuren. Visserligen klarar sig de arter som lever här flera månader utan tillgång till dricksvatten (de får i sig tillräckligt genom det de äter), men det borde ju ändå underlätta med vatten.

7 mars
Från Letiahau Camp fortsatte vi norrut mot Kori Camp (CKKOR3). Vi såg en del oryx, springbock, strutsar, giraffer och schakaler, och vid kanten av Deception Pan en gepardmamma med tre stora ungar under ett träd. Vi åkte till Kori Camp för frukost/lunch och tog sen en sväng till på eftermiddagen förbi Leopard Pan och Sunday Pan. Det kom en kort regnskur och temperaturen sjönk 10 grader från 38, men bara några minuter efter regnet var det lika varmt igen. När vi bokade camperna via Department of Wildlife and National Parks i Botswana var flera av camperna fullbokade. Det måste vara något skumt med deras bokningssystem för vi har inte sett till några andra som campar här under den här turen. Central Kalahari verkar helt öde trots att de ger rådet att boka minst 6 månader i förväg.

Efter att ha kört förbi samt bott på flera av camperna i Central Kalahari tycker vi att de bästa är:
Pipers 1 – ligger ganska öppet och nära Pipers Pan. Pipers 2 ligger inne i bushen en bit därifrån.
Kori 3 – fin öppen utsikt över Kori Pan . Ligger mest öppet av alla Kori 1-4.
Sunday 4 (eller 3) – ligger högt med viss utsikt över Sunday Pan. Visserligen skymmer träden en del.
Det fina med Kalahari är att det verkligen är orörd natur och helt oexploaterat, en yta större än Danmark. Botswana verkar ha den filosofin med sina nationalparker att de prioriterar orörd natur framför mängder av besökare. Det finns heller inga faciliteter så man måste vara helt självförsörjande och det finns inga stängsel runt camperna.

8 mars
Idag ställde vi ingen väckarklocka utan hade en skön morgon på campen. Efter en kort sväng åkte vi mot Matswere Gate där vi träffade på Toko, som var så otroligt hjälpsam när de hjälpte oss att fixa bilen i julas. Han fick vårt matförråd som vi hade kvar och vi åkte vidare 35 mil hemåt till Serowe och Serowe Hotel. Som alltid när vi kommer till Serowe hänger regnet i luften och temperaturen sjönk nästan 20 grader, men det var nästan bara skönt. Nu har vi en bilåkardag hem till Pretoria och vi kommer hem en dag innan barnen börjar skolan igen. Sammanfattningsvis är Botswana och Namibia de länder som vi tycker är de bästa resmålen i södra Afrika, i alla fall om man vill se djur i orörd natur och dramatiskt landskap. Kgalagadi Transfrontier Park är den hittills bästa parken vinhar besökt i Sydafrika, vacker och förhållandevis oexploaterad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana | 1 kommentar

Skeleton Coast och Damaraland

26 Februari – 2 Mars
Vi bunkrade mat i Swakopmund och handlade lite souvenirer och åkte sedan vidare norrut knappt 20 mil längs med kusten som kallas Skelton Coast. Under tiden vi handlade besökte Fredrik, Olivia och Matilda Akvariet i Swakopmund, som är inriktat på livet i Atlanten.

Det finns en hel del vrak längs med Skeleton Coast, med de flesta gamla ”fina” trävraken ligger längre norrut. Vi vek av österut inåt landet i Ugab Rivers torra flodfåra och slog läger efter ca 2 mil. Fint att kunna stanna så, mitt ute i ingenstans.

Dagen efter fortsatte vi österut i flodfåran men fick vända efter en knapp mil då det blev för mycket växtlighet och svårt att ta sig fram. Vi tog en annan väg fram till Ugab Base Camp där vi lagade lunch och sen bestämde oss för att stanna. Ugab Base Camp är center för Save The Rhino Trust, en organisation som arbetar för att bevara den svarta noshörningen i Namibia. Det antas finnas drygt 100 noshörningar i området, som är anpassade för ett liv i öknen. Vi lyckades inte se någon, förutom spår. Landskapet var väldigt kargt, bara sten överallt med mycket vassa stenar på vägen.

Dagen därpå åkte vi norrut till Huab River och slog läger i den torra flodfåran. Fint men väldigt blåsigt. Dagen efter åkte vi till Twyfelfontein, fixade ett nytt däck eftersom Gunilla & Bosse haft punktering och åt lunch och badade på Twyfelfontein Country Lodge. Skönt att svalka sig i den 40 gradiga hettan och bli av med sanden på kroppen.

Vi stannade en natt vid Brandberg och slutligen en natt vid Spitzkoppe innan vi åkte vidare mot civilisationen igen i Windhoek. Vi såg ingen av de ökenanpassade elefanterna i Damaraland, men i alla fall springbock, oryx, kudu, giraff, struts och spår av lejon och/eller leopard. Vi kan bara varmt rekommendera att åka till den här delen av världen, vi har rest mycket och kan konstatera att det är inte på många ställen som det går att resa på det här sättet. Det finns många fina 4×4-vägar, inga andra människor, otroligt vackert landskap och ett rikt djurliv. Lite som den svenska allemansrätten, fast på Namibias vis.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Namibia | 1 kommentar

Till Swakopmund

25 februari
Efter frukost och poolbad åkte vi vidare ca 40 mil norrut till Swakopmund. Återigen var det otroligt vackert och omväxlande landskap och vi hade vårt temperaturrekord på 45 grader. Väl framme i Swakopmund vid kalla Atlanten var det 24 grader svalare som tur var, och vi tog in på Alte Brucke Camp Site i utkanten av stan. Här har vi tillgång till internet så förhoppningsvis går det även att ladda upp lite bilder.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Namibia | Lämna en kommentar

Naukluft Mountains

24 Februari
Vi var trötta efter en tidig morgon och promenaden över dynerna så vi åkte bara ca 10 mil österut upp i Nakluft Mountains till Zebra River Lodge där vi lyxade till det med boende i hus. På vägen stannade vi vid Neuras Wine and Wildlife Estate, en av endast tre vingårdar i Namibia. Vi provade deras vin Namib Red och åt en ostbricka. Neuras Wine producerar bara 3000 flaskor om året, den huvudsakliga sysselsättningen är att fånga in problematiska leoparder och geparder som ställer till det för farmare. Djuren släpps sedan ut på annan plats. Det finns mycket leopard och gepard i hela Namibia, men tydligen jagar de i regel inte getter och får.

Framme på Zebra River Lodge badade vi i poolen (som var kall!) och tog det lugnt fram till middagen. Jag fick lite tid att gå igenom bilder. Vi åt en supergod tre-rätters middag med Kudu som huvudrätt och det kändes skönt att lägga sig i en riktig säng efter mer än en vecka i tält. Senare på natten saknade vi dock tältet för det var otroligt varmt i rummet, i tältet fläktar det i alla fall och blir inte för varmt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Namibia | Lämna en kommentar

Sesriem och Sossusvlei

23-24 Februari
Efter Brukkaros åkte vi ytterligare 40 mil västerut till Sesriem genom ett otroligt omväxlande landskap. Namibia är helt fantastiskt på så sätt, landskapet ändrar hela tiden karaktär. Och ingenstans bor det människor, bortsett från någon enstaka här och där som håller getter och får. Det bor bara ca 2 miljoner människor i Namibia och de flesta bor i de norra delarna. Vi har knappt sett några andra bilar på vägarna.

Sesriem gränsar till sandöknen som sträcker sig härifrån västerut hela vägen till Atlanten. På grund av sanddynerna och då framför allt Sossusvlei är det det främsta turistmålet i Namibia. Sanddynerna är de högsta i världen på ca 300 meter som högst. Vi tog in på Sesriem Camp Site och drack ett par kalla öl i baren, smakade gott i den 40 gradiga värmen. Efter poolbad åkte vi en sväng till Elim Dune några kilometer från campingen för att titta på solnedgången. Det visade sig vara en flopp, det var bara jobbigt att gå upp på dynen och inte någon speciell vy. Sen åt vi en god köttbit i restaurangen.

Dagen efter hade vi ställt väckarklockan på 04:30, enligt uppgift skulle gaten till nationalparken där Sossusvlei ligger öppna klockan 5, och man vill åka ut så tidigt som möjligt för att kunna klättra upp på dynen innan det blir allt för varmt. Irriterande nog öppnades gaten först klockan 5:45, men då hann vi i alla fall med lite kaffe när vi väntade. Vi körde de 65 kilometrarna ut till Sossusvlei och gick först upp till Dead Vlei och fotade lite innan vi klättrade upp på Sossusvlei från ”fel” håll och gick tillbaka till bilarna längs med kammen. Utsikten var fantastisk och barnen var jätteduktiga som orkade gå hela vägen, det började bli varmt och det var jobbigt att gå i sanden, framför allt klättringen upp för dynen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Namibia | 2 kommentarer

Brukkaros Mountain

22 Februari
Vi lämnade Kgalagadi och åkte vidare in i Namibia på förmiddagen. Det blev en bilåkardag, vi var inte framme vid Brukkaros förrän kl 15 och vi körde upp till Upper Rest Camp, 2 km upp mot berget på en 4×4-väg. Brukkaros Mountain är en 80 miljoner år gammal vulkan som sticker upp i ett i övrigt platt landskap. Det var platt i princip hela den 35 mil långa vägen från Mata-Mata. På kvällen gick vi en promenad upp till vulkankratern och när vi kom tillbaka till campen hade hundratals getingar kommit dit, förmodligen hade de upptäckt att vi hade vatten. Det blev nästan omöjligt att sitta ute men som tur var försvann de när det började skymma. Morgonen efter väcktes vi av getingsurr utanför tältet i gryningen, så vi packade ihop och åkte utan frukost.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana | Lämna en kommentar

Kgalagadi National Park

Efter andra etappen på Mabuasehube Wilderness Trail åkte vi över Nossob Rivers torra flodfåra till sydafrikanska sidan av Kgalagadi Transfrontier Park. Nu börjar en massa regler gälla igen. Man får inte kliva ur bilen var man vill, inte titta upp genom takluckan och annat som känns onödigt när man har vant sig med friheten i Botswana. Samtidigt är det ju såklart skönt med faciliteter som vatten, toalett, dusch, pool och annat. Vi såg tre lejon som låg och sov på vägen och ytterligare tre lejon vid vattenhålet vid Nossob Camp.

Efter en natt på Nossob Camp åkte vi söderut längs med Nossob Rivers torra flodbädd till Twee Riveren Camp. Vi såg ytterligare en lejonhanne och en African Wild Cat samt en massa Springbock, Oryx, Gnu och Struts. Eftersom det är halvöken och gles växtlighet är det lätt att titta efter djur.

Efter Twee Rivereen åkte vi vidare till Mata-MataCamp vid Namibiska gränsen. Förutom antiloperna såg vi två geparder under ett träd, en African Wild Cat och giraffer.
Totalt har vi sett i Kgalagadi: Lejon, Gepard, African Wild Cat, Springbock, Gemsbock/Orux, Red Hartebeest, Eland, Stenbock, Blue Wildebeest, Kudu, Giraff, Struts, Warthog, Black-backed Jackal, Yellow Mongoose, Ground Squirrel. Det är öppet och vacker natur, och den finaste park vi hittills har besökt i Sydafrika (och till det kan läggas ett stort plus med den orörda Botswanska sidan). Om man inte har barn under 12 år finns det ett antal ”Wildernes Trails” på den Sydafrikanska sidan man får åka, flerdagars med övernattning. I Botswana har de inte samma regler för den wildernes trail vi åkte.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana, Sydafrika | 1 kommentar

Mabuasehube

15 Februari
Bosse och Gunilla har kommit till Sydafrika för att följa med på en resa till Botswana och Namibia. Vi kom iväg efter lunch och åkte N4 västerut till Botswana genom Pioneer Gate/Skilpadshek Border Post och vidare till Motse Lodge några kilometer utanför Kanye där vi tog in på deras camping.

16-18 Februari
Vi fortsatte tidigt och åkte de resterande 40 milen till Mabuasehube National Park, som är en del av Kgalagadi Transfrontier Park, en nationalpark som både sträcker sig in i Sydafrika och Botswana. Parken är gemensam sen 1999 och är nästan 40 000 kvadratkilometer. Landskapet är grässavann och halvöken med sanddyner och gles växtlighet.

I Botswana bodde vi på Monomodi Camp 2 (KTMON2) och Khiding Camp 1 (KTKHU01) innan vi påbörjade Mabuasehube Wilderness Trail mot Nossob i Sydafrika. Trailen är 15 mil lång och körs på två dagar med en övernattning vid Mosimane salt pan och måste förbokas innan. Endast ett sällskap får åka per dag, så man är garanterat ensam. Det var fin sandväg, en del dyner men lättkört. Vi såg Oryx, Springbock, Struts, Gnu, Stenbock, Kudu, Eland, Red Hartebeest, Cape ground squirrel, Black-backed jackal och en hel del lejonspår. Eftersom det är halvöken finns inte de djur som behöver tillgång till dricksvatten som elefant, noshörning och zebror. Olivia och Fredrik var uppe och kissade en natt och då var det en skorpion vid bilen och vid ena campen var det en stor ödla (monitor) mellan taken i vår ”A-frame” (soltak). Temperaturen har legat på mellan 35-40 grader, som varmast har det varit 42 grader. Mabuasehube är fantastiskt fint, kan verkligen rekommenderas för den som vill se afrikansk vildmark och inte måste se alla ”Big 5” eftersom noshörning, elefant och buffel inte finns här. Istället får man se en del av den orörda natur som finns kvar i Afrika på ett naturligt sätt, utan att trängas med andra.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana | Lämna en kommentar

Grattis Olivia 6 år!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Sydafrika | 3 kommentarer

Nata och hem igen

4-5 januari

Efter en fin morgon på Ihaha Camp Site åkte vi ut genom parken och vidare 30 mil söderut till Nata Lodge. Vi tog in i deras fina stugor vilket var jätteskönt efter några nätter i tält, speciellt för de som inte hade blivit fast i Maun utan tältat hela resan. Det blev sen lunch och poolbad innan en god middag.

I morse åkte vi från Nata efter frukost och eftersom gränspasseringen tillbaka till Sydafrika gick så snabbt bestämde vi oss för att åka hela vägen hem igen, en sjukt lång resdag på 85 mil. Skönt att vara hemma nu och då får vi en hel dag i Midstream innan Andreas och Marielle ska åka tillbaks till Sverige på måndag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana | 1 kommentar

Blogg på WordPress.com.