Botswana

Central Kalahari Game Reserve

4 mars
I Windhoek bodde vi på Trans Kalahari Inn öster om stan, någon mil innan flygplatsen. Där fanns det internet så därför kunde jag ladda upp lite bilder! Ganska trevligt ställe och praktiskt när vi skulle packa om bilen innan hemresan genom Kalahari. Bosse & Gunilla packade ur sin hyrbil och flög sen tillbaka till Sverige från Windhoek.

Från Windhoek åkte vi 50 mil österut på Trans Kalahari Highway till Ghanzi i Botswana där vi tog in på Thakadu Bush Camp. Vägen var bra hela vägen och gränspasseringen gick smidigt. Thakadu hade både WiFi (dock långsamt), pool och bar/restaurang med utsikt över ett vattenhål dit det kom lite antiloper och drack.

5 mars
Vi klev upp tidigt och åkte vidare mot Central Kalahari GR vid 06:30. Det är bara knappt 20 mil till Gaten vid Xade, men vi hade läst att det var djup sand hela vägen och att det skulle ta lång tid. Det visade sig att de första 10 milen var grusväg, förmodligen nygjord, så det gick snabbare än vi trodde så vi var framme efter 4,5 timme inklusive frukoststopp. Xade Camp låg precis vid gaten vilket förstörde vildmarkskänslan lite, men vi passade på att tvätta lakan och filtar vilket var skönt. Perfekt torkväder, lakanet var torrt på mindre än 10 minuter. På kvällen och morgonen hörde vi lejon ryta.

6 mars
Vi åkte iväg tidigt norrut 78 km till Pipers Pan där vi stannade för lunch (CKPIP1). Vi såg inte speciellt mycket efter vägen, det var först de 15 sista kilometrarna som det var lite mer öppet. Innan var det tät vegetation, norra Kalahari är bättre på så sätt med mer öppna ytor och salt pans. Vi stannade ett par timmar för en lunchpaus och åkte sen vidare de sista 57 km till Letiahau Camp (CKWIL06). Det finns konstgjorda vattenhål både vid Pipers Pan och Letiahau Pan, men bägge var torra, antingen trasiga eller avstängda. Lite konstigt att man inte ser till att hålla vattenhålen igång, sommarregnen är tydligen sena i år, det har inte regnat ordentligt än så det måste vara svårt för djuren. Visserligen klarar sig de arter som lever här flera månader utan tillgång till dricksvatten (de får i sig tillräckligt genom det de äter), men det borde ju ändå underlätta med vatten.

7 mars
Från Letiahau Camp fortsatte vi norrut mot Kori Camp (CKKOR3). Vi såg en del oryx, springbock, strutsar, giraffer och schakaler, och vid kanten av Deception Pan en gepardmamma med tre stora ungar under ett träd. Vi åkte till Kori Camp för frukost/lunch och tog sen en sväng till på eftermiddagen förbi Leopard Pan och Sunday Pan. Det kom en kort regnskur och temperaturen sjönk 10 grader från 38, men bara några minuter efter regnet var det lika varmt igen. När vi bokade camperna via Department of Wildlife and National Parks i Botswana var flera av camperna fullbokade. Det måste vara något skumt med deras bokningssystem för vi har inte sett till några andra som campar här under den här turen. Central Kalahari verkar helt öde trots att de ger rådet att boka minst 6 månader i förväg.

Efter att ha kört förbi samt bott på flera av camperna i Central Kalahari tycker vi att de bästa är:
Pipers 1 – ligger ganska öppet och nära Pipers Pan. Pipers 2 ligger inne i bushen en bit därifrån.
Kori 3 – fin öppen utsikt över Kori Pan . Ligger mest öppet av alla Kori 1-4.
Sunday 4 (eller 3) – ligger högt med viss utsikt över Sunday Pan. Visserligen skymmer träden en del.
Det fina med Kalahari är att det verkligen är orörd natur och helt oexploaterat, en yta större än Danmark. Botswana verkar ha den filosofin med sina nationalparker att de prioriterar orörd natur framför mängder av besökare. Det finns heller inga faciliteter så man måste vara helt självförsörjande och det finns inga stängsel runt camperna.

8 mars
Idag ställde vi ingen väckarklocka utan hade en skön morgon på campen. Efter en kort sväng åkte vi mot Matswere Gate där vi träffade på Toko, som var så otroligt hjälpsam när de hjälpte oss att fixa bilen i julas. Han fick vårt matförråd som vi hade kvar och vi åkte vidare 35 mil hemåt till Serowe och Serowe Hotel. Som alltid när vi kommer till Serowe hänger regnet i luften och temperaturen sjönk nästan 20 grader, men det var nästan bara skönt. Nu har vi en bilåkardag hem till Pretoria och vi kommer hem en dag innan barnen börjar skolan igen. Sammanfattningsvis är Botswana och Namibia de länder som vi tycker är de bästa resmålen i södra Afrika, i alla fall om man vill se djur i orörd natur och dramatiskt landskap. Kgalagadi Transfrontier Park är den hittills bästa parken vinhar besökt i Sydafrika, vacker och förhållandevis oexploaterad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana | 1 kommentar

Brukkaros Mountain

22 Februari
Vi lämnade Kgalagadi och åkte vidare in i Namibia på förmiddagen. Det blev en bilåkardag, vi var inte framme vid Brukkaros förrän kl 15 och vi körde upp till Upper Rest Camp, 2 km upp mot berget på en 4×4-väg. Brukkaros Mountain är en 80 miljoner år gammal vulkan som sticker upp i ett i övrigt platt landskap. Det var platt i princip hela den 35 mil långa vägen från Mata-Mata. På kvällen gick vi en promenad upp till vulkankratern och när vi kom tillbaka till campen hade hundratals getingar kommit dit, förmodligen hade de upptäckt att vi hade vatten. Det blev nästan omöjligt att sitta ute men som tur var försvann de när det började skymma. Morgonen efter väcktes vi av getingsurr utanför tältet i gryningen, så vi packade ihop och åkte utan frukost.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana | Lämna en kommentar

Kgalagadi National Park

Efter andra etappen på Mabuasehube Wilderness Trail åkte vi över Nossob Rivers torra flodfåra till sydafrikanska sidan av Kgalagadi Transfrontier Park. Nu börjar en massa regler gälla igen. Man får inte kliva ur bilen var man vill, inte titta upp genom takluckan och annat som känns onödigt när man har vant sig med friheten i Botswana. Samtidigt är det ju såklart skönt med faciliteter som vatten, toalett, dusch, pool och annat. Vi såg tre lejon som låg och sov på vägen och ytterligare tre lejon vid vattenhålet vid Nossob Camp.

Efter en natt på Nossob Camp åkte vi söderut längs med Nossob Rivers torra flodbädd till Twee Riveren Camp. Vi såg ytterligare en lejonhanne och en African Wild Cat samt en massa Springbock, Oryx, Gnu och Struts. Eftersom det är halvöken och gles växtlighet är det lätt att titta efter djur.

Efter Twee Rivereen åkte vi vidare till Mata-MataCamp vid Namibiska gränsen. Förutom antiloperna såg vi två geparder under ett träd, en African Wild Cat och giraffer.
Totalt har vi sett i Kgalagadi: Lejon, Gepard, African Wild Cat, Springbock, Gemsbock/Orux, Red Hartebeest, Eland, Stenbock, Blue Wildebeest, Kudu, Giraff, Struts, Warthog, Black-backed Jackal, Yellow Mongoose, Ground Squirrel. Det är öppet och vacker natur, och den finaste park vi hittills har besökt i Sydafrika (och till det kan läggas ett stort plus med den orörda Botswanska sidan). Om man inte har barn under 12 år finns det ett antal ”Wildernes Trails” på den Sydafrikanska sidan man får åka, flerdagars med övernattning. I Botswana har de inte samma regler för den wildernes trail vi åkte.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana, Sydafrika | 1 kommentar

Mabuasehube

15 Februari
Bosse och Gunilla har kommit till Sydafrika för att följa med på en resa till Botswana och Namibia. Vi kom iväg efter lunch och åkte N4 västerut till Botswana genom Pioneer Gate/Skilpadshek Border Post och vidare till Motse Lodge några kilometer utanför Kanye där vi tog in på deras camping.

16-18 Februari
Vi fortsatte tidigt och åkte de resterande 40 milen till Mabuasehube National Park, som är en del av Kgalagadi Transfrontier Park, en nationalpark som både sträcker sig in i Sydafrika och Botswana. Parken är gemensam sen 1999 och är nästan 40 000 kvadratkilometer. Landskapet är grässavann och halvöken med sanddyner och gles växtlighet.

I Botswana bodde vi på Monomodi Camp 2 (KTMON2) och Khiding Camp 1 (KTKHU01) innan vi påbörjade Mabuasehube Wilderness Trail mot Nossob i Sydafrika. Trailen är 15 mil lång och körs på två dagar med en övernattning vid Mosimane salt pan och måste förbokas innan. Endast ett sällskap får åka per dag, så man är garanterat ensam. Det var fin sandväg, en del dyner men lättkört. Vi såg Oryx, Springbock, Struts, Gnu, Stenbock, Kudu, Eland, Red Hartebeest, Cape ground squirrel, Black-backed jackal och en hel del lejonspår. Eftersom det är halvöken finns inte de djur som behöver tillgång till dricksvatten som elefant, noshörning och zebror. Olivia och Fredrik var uppe och kissade en natt och då var det en skorpion vid bilen och vid ena campen var det en stor ödla (monitor) mellan taken i vår ”A-frame” (soltak). Temperaturen har legat på mellan 35-40 grader, som varmast har det varit 42 grader. Mabuasehube är fantastiskt fint, kan verkligen rekommenderas för den som vill se afrikansk vildmark och inte måste se alla ”Big 5” eftersom noshörning, elefant och buffel inte finns här. Istället får man se en del av den orörda natur som finns kvar i Afrika på ett naturligt sätt, utan att trängas med andra.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana | Lämna en kommentar

Nata och hem igen

4-5 januari

Efter en fin morgon på Ihaha Camp Site åkte vi ut genom parken och vidare 30 mil söderut till Nata Lodge. Vi tog in i deras fina stugor vilket var jätteskönt efter några nätter i tält, speciellt för de som inte hade blivit fast i Maun utan tältat hela resan. Det blev sen lunch och poolbad innan en god middag.

I morse åkte vi från Nata efter frukost och eftersom gränspasseringen tillbaka till Sydafrika gick så snabbt bestämde vi oss för att åka hela vägen hem igen, en sjukt lång resdag på 85 mil. Skönt att vara hemma nu och då får vi en hel dag i Midstream innan Andreas och Marielle ska åka tillbaks till Sverige på måndag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana | 1 kommentar

Victoria Falls och Ihaha Camp Site, Chobe

3 januari

Vi åkte en dagstur till Victoria Falls i Zimbabwe. Fallen är verkligen imponerade och vi blev genomblöta av vatten från fallen och regnskurar.

Väl tillbaka i Chobe campade vi på Ihaha Camp Site inne i parken, ett jättefint läge vid Chobe River 35 km väst om Kasane, kan verkligen rekommenderas om man vill komma från lodgerna och ut i naturen. När vi åkte till campen på kvällen var det en hel del elefanter som blev irriterade på bilarna och blockerade vägen för oss. Till slut kom vi i alla fall fram, något försenade och grillade på rostbiff och potatis.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana, Zimbabwe | Lämna en kommentar

Chobe

1-2 januari

Äntligen är bilen fixad och vi har kunnat fortsätta resan. Vi kom fram till Nata Lodge sent på nyårsafton i åska och hällregn och som tur var fanns det ett ledigt hus åt oss så att vi slapp tälta. Vi åt nyårsmiddag i restaurangen och åkte vidare från Nata vid femtiden på nyårsdagen och var framme i Chobe tre timmar senare. Vägen var nygjord långa sträckor och jättefin, vi såg tio elefanter och tio giraffer efter vägen. På Chobe Safari Lodge mötte vi upp med Erling, Birgitta, Andreas & Marielle som fortsatt den planerade resrutten till Guma Lagoon Camp och Ngepi i Caprivi Strip, Namibia. Det kryllar av djur och framför allt elefanter i Chobe och vi såg en hel del lejon och även en leopard.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana | 2 kommentarer

Långa dagar i Maun

31 december
Nyårsafton och nu har de nya bussningarna anlänt Maun och bilen är på verkstad för att få dem monterade. Nu hoppas vi att stagen håller med de nya bussningarna och att de inte tagit för mycket stryk. När det är klart åker vi till Nata ikväll och vidare till Chobe imorgon. Det har varit rätt så långa dagar här i Maun i väntan på att få bilen fixad sen 27 december men vi har bott på helt ok ställen. Först Maun Lodge i tre nätter och sen Island Safari Lodge en bit utanför stan sista natten för då var det fullbokat på Maun Lodge. Vi hann med en båttur och en dagstur med en hyrd Landrover Defender i Maun och kunde konstatera att skramligare bil får man leta efter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana | Lämna en kommentar

Central Kalahari Game Reserve

23-27 december

Vi kom iväg vid kl 06 och åkte vidare nordväst på A14 mot Rakops. Det blev frukost efter vägen och vi handlade mat i Letlhakane på en förvånansvärt välsorterad Spar. Landskapet var ganska enformigt platt och torrt, mest sand och buskar och inte många byar. Det blev lite annorlunda en bit längre västerut med saltöken, Rysana Pan, där det var en del åsnor och andra djur. Kl 12 var vi framme i Rakops och svängde av söderut mot Central Kalahari Game Reserve på en fin sandväg. Dessvärre small det till i vår bil några kilometer innan gaten, och vi kunde konstatera att ett av stagen som håller fast bakaxeln gått av. Vi hade tur trots allt, killarna i gaten till parken var otroligt hjälpsamma, hjälpte oss att plocka av staget och åkte med det till Rakops för att försöka få det svetsat. Vi stannade kvar och sov vid gaten, och redan klockan 6 på julaftonsmorgonen efter kom de tillbaka med det svetsade staget.

Vi åkte in i parken dagen efter och anslöt med Birgitta & Erling och Andreas & Marielle. Vi misstänkte att staget gått sönder som en följd av att vi bytt bussningar till en hårdare typ strax innan vi åkte, så vi fick köra väldigt försiktigt eftersom det annars kunde gå sönder igen.

Vi såg en hel del Springbock och Oryx och många andra djur, men inga katter trots att vi var uppe tidigt på morgnarna. Vi bodde på Kori Camp 2, där det fanns dass och en grillplats, men i övrigt var vi helt ute i naturen vilket kändes fantastiskt och ganska olikt Kruger och andra mer organiserade parker.

Vid sidan av den fina naturupplevelsen blev tyvärr brustna stag en följetong, så vi kunde inte riktigt njuta av Kalahari fullt ut. Tre gånger fick vi hjälp med svetsning av killarna i gaten innan vi tog oss ut igen i krypfart och åkte vidare mot Maun, en bilresa på totalt 14 timmar som borde tagit max 6 timmar. Tålamodet prövades hårt på oss alla, tur att min bror är fågelskådare och kunde använda tiden att hitta lite nya arter.

Nu är vi här i Maun med trasig bil, ett av stagen gick sönder igen, men framme i Maun som tur var. Vi har beställt nya reservdelar som förhoppningsvis kommer på måndag. Det var trots allt tur att det höll ända fram hit där det finns verkstäder och annat, vi hade kunnat bli stående på ett sämre ställe.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana | 3 kommentarer

Pretoria till Serowe, Botswana

22 december

Det blev en lång första resdag. Vi kom iväg hemifrån strax efter klockan fem, och det flöt på rätt bra norrut efter N1 bortsett från lite köer. Vi kom fram till gränsen Groblers Bridge/Martins Drift till Botswana vid 11.30 och möttes av en enorm kö. Det verkade som om halva Sydafrika skulle in i Botswana och i gränsstationen gick det i snigelfart. Några timmar senare var vi ute ur Sydafrika och över Limpopo River på Botswanska sidan. Där gick det om möjligt ännu långsammare och vi hade inte köat klart förrän klockan 19 på kvällen. Det började mörkna och vi tyckte synd om alla långt efter oss i den långa kön som mest troligt fick tillbringa natten mellan den Sydafrikanska och Botswanska gränsen. Som alltid i södra Afrika verkade alla i alla fall ta situationen med jämnmod och vi märkte inte av mycket irritation. Jag vågade inte fota spektaklet eftersom jag har tidigare dåliga erfarenheter från att fota Afrikanska gränsstationer, även om jag betvivlar att man skulle bli arresterad i Botswana.

Vi åkte vidare i mörkret 20 mil till Serowe, kryssade till en början mellan potholes och sen mellan åsnor och kor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kategorier: Botswana, Sydafrika | Lämna en kommentar

Blogg på WordPress.com.