4 & 5 september
Vi åkte vidare söderut ca 30 mil till Sun Set Beach Resort utanför Chidenguele där vi också var i april. Vädret var fortfarande inte det bästa så vi lyxade till det med ett hus, jättefint med utsikt över havet. Vi hade en lugn dag, lite promenad på stranden och jag fick lite tid att gå igenom foton från resan. Synd att vi inte har någon internetuppkoppling, men jag får ladda upp det sen.
Vi såg några knölvalar som var uppe vid ytan och en hel de sprut fån valar.
1 september
Återigen hade vi gärna stannat någon dag längre, men vi åkte vidare söderut drygt fem timmar till Barra utanför Inhambane. Den här delen av EN1 var riktigt bra och vi blev inte stoppade av några poliser, det har vi inte blivit en enda gång hittills i Mocambique. En sträcka efter vägen satt det skyltar som varnade för minor, det har vi sett tidigare också vid en bro. Människor med bara ett ben är också en vanligare syn här än i andra länder.
Framme i Barra åkte vi till Barra Lodge och åt lunch, men de hade ingen camping så därför åkte vi vidare till Barra Lighthouse, en enkel camping vid fyren. Det hade hunnit bli mörkt och var rejält blåsigt så vi gick och la oss tidigt och tittade på film.
2 september
Det blåste jättemycket hela natten så vi sov inte så bra. Vi tog en morgonpromenad på stranden och tittade på krabbor, på ett ställe fanns det många som bodde i fina snäckor på land. Sen åkte vi söderut en timme till stranden vi var vid i april. Det var finare strand och bättre boende där nere, här har campingplatserna en Barraca, dvs ett eget hus med toalett och dusch samt en stor öppen yta under tak med diskbänk och så. Vi hittade ett nytt ställe, Cumbini Resort, vi trodde först inte att de hade någon camping men vi stannade för att äta lunch eftersom restaurangen låg lite i lä från havet, det blåser fortfarande rätt mycket.
3 september
Vi stannade kvar på Cumbini, det var fortfarande blåsigt och inte så jättevarmt, men vi hade en skön dag ändå.
30-31 augusti
Vi åkte vidare söderut på EN1 och vägen var bedrövligt dålig ner till Inchope med otaliga djupa potholes överallt. Det blir som stadskörning och bensinförbrukningen har varit där efter, dessutom bidrar nog dåligt bränsle. Bilen har varit lite svårstartad några dagar så bensinen är nog inte alldeles bra. Efter Inchope blev vägen bättre ner till Inhassoro vid kusten. Vi åt god fisk och calamares till lunch på Seta Beach Resort. Trevligt med en bra fiskrestaurang, det saknade vi sist vi var i Mocambique. Vi tog in på Estrela de Mananisse, där vi stannade två nätter.
Vi åkte en heldagstur till Santa Carolina, en av öarna i Bazaruto Archipelago som ligger någon mil utanför Inhassoro och Vilanculos. Det var fantastiskt fint med turkost klart vatten och nästan vita stränder. Vi snorklade vid revet utanför ön och det var massor av fina fiskar och vi såg också delfiner. Sen åt vi lunch och letade fina snäckor på stranden tills det var dags att åka tillbaka. På ön fanns rester av ett lyxhotell som byggdes på 50-talet men som förstördes under inbördeskriget. Nu hade ön köpts av en arab så förmodligen byggs det snart ett nytt lyxhotell. Ön är en del av en nationalpark, men här går säkert allt att köpas för pengar. På kvällen åt vi middag på en annan bra fiskrestaurang mitt emot lodgen.
28-29 augusti
Tuppen väckte oss tidigt och vi åkte iväg från byn före sju. Vi stannade och åt frukost på ett jättetrevligt ställe söder om Caia efter vi korsat Zambezi River igen, Dalman. Sen fortsatte vi till Gorongosa National Park Camp Site. Gorongosa var tidigare ett bra ställe för att se lejon och andra djur, det kallades för platsen där Noak lämnade arken. Under inbördeskriget blev allt utrotat men nu har man gjort ett seriöst försök att få tillbaka djuren och stoppa tjuvjakten. Vi blev positivt överaskade, naturen var jättefin och omväxlande och ganska olik andra parker vi sett. Det fanns otroligt mycket djur och framför allt en stor variation av olika antiloper. Vi åkte runt i parken en hel dag och såg bara två andra bilar.
Gorongosa NP Camp Site var under uppbyggnad och det verkar som att de satsar stort på framtiden och kanske med en lite högre ambitionsnivå än många andra parker. Det är bara att hoppas att även turisterna hittar hit, de borde verkligen ha förutsättningarna.
Andra natten åkte vi ut ur parken till Gorongosa Adventures Camp Site, ett ställe som drivs av en sydafrikansk familj på donationsbasis eftersom de inte fått tillstånd än (efter 8 år) att driva camp. De serverade en jättegod middag och vi sov på deras fina camp, men återigen var vi de enda gästerna och det är obegripligt hur folk kan bedriva någon verksamhet med den här låga beläggningen.
27 augusti
Vi kom iväg lite senare än vi borde, och det tog nog en timme att tanka och ta ut pengar i Mulanje. Ofta tar det tid att ta ut pengar i Afrika, det är kö och det går bara att ta ut små summor åt gången. Vi åkte 3 mil österut mot gränsen till Mocambique och två timmar senare var vi igenom till Mocambique. Det enda krånglet var att Olivia hade fått fel stämpel i passet ut ur Malawi (entry istället för exit), så vi fick åka tillbaka och stämpla om.
Vägen på Mocambiques sida gränsen var mindre och sämre än vi trodde, det var en smal sand/grusväg. Det är lätt att tro att det ska vara en riktig väg eftersom det är en av de större i området, men Mocambique är väldigt fattigt och det är inte många som åker på de här vägarna.
Vi åkte 10 mil och vek sen av söderut på en mindre väg, fast det gick nog ändå lite fortare för det var inte lika mycket folk och byar. Totalt åkte vi 32 mil idag med en snitthastighet på max 45 km/h. Det verkar vara fattigare här än många andra ställen vi har sett, det finns nästan inget boskap bortsett från höns och någon enstaka get och vi har inte sett så många brunnar. Elektricitet verkar sällsynt och förmodligen har inte mycket förändrats här på många år. I Zambia kom hela tiden barn springande mot bilen när vi åkte genom byar och skrek efter godis. Här verkar de vara jätterädda för oss och många springer för livet. I vårt Tracks4Africa program fanns det en campingplats efter vägen ”camper friendly village”. Det var en helt vanlig by men vi stannade och frågade med teckenspråk om vi fick slå upp vårt tält och övernatta och det fick vi gärna. Vi behövde stanna för det hade blivit mörkt och det är en bra bit kvar till nästa lodge. Nu har alla i byn gått och lagt sig, men tills nyss satt de här utanför sitt lerhus i mörkret och pratade och lyssnade på radio. Det är synd att vi inte kan ett ord portugisiska för det hade varit roligt att kunna prata med dem. De förstår nästan ingen engelska här. Matilda behövde uppsöka dass och det tog en stund innan Fredrik gjorde sig förstådd. De trodde han frågade efter bänkar att sitta på och alla verkade ha väldigt roligt åt det efteråt. Konstigt nog verkar det inte vara några gamla i byn, inte som vi har sett i alla fall. Han som är äldst och verkar vara den som bestämmer kan max vara 40.
Efter frukost och en stund på stranden åkte vi söderut mot Sydafrika. Det tog tid att åka genom Maputo och när vi kom fram till gränsen var det jättelång kö och 36 grader varmt. 100 rand och 5 minuter senare hade vi fått våra stämpar i passen och kunde åka ut genom Mocambique, in till Sydafrika gick det sedan snabbt.
Vi bodde strax utanför Nelspruit på Nature´s gate, eftersom Kruger var fullbokad. Som vanligt hann det bli mörkt innan vi kom fram.
Efter en stund på stranden packade vi ihop och började åka söderut igen från Jeff´s. Mocambique och stränderna runt Paindane var över förväntan, och vi bestämde oss för att åka tillbaka någon annan gång.
Vi åkte söderut tillbaka till Chidenguele och Sun Set Beach Lodge.
En skön dag den här dagen också. Vi flyttade till Jeff´s Palm Beach Resort för att få lite omväxling, men egentligen var nog boendet trevligare hos Paindane. Men stranden utanför Jeff´s var rolig för barnen med långgrund strand där det blev en jättevarm insjö efter tidvattnet.
Vi var ute på en snorklingtur vid revet men lyckades inte se någon valhaj, de brukar kunna finnas utanför Paindane.
Jag och Olivia var nere på stranden innan solen gick upp. Några fiskare höll på och sjösätta sina båtar och fisketurister höll på att kliva i sina fiskekajaker.
Det blev en härlig dag, vi behövde inte åka vidare utan hade tre hela dagar i Paindane att se fram emot.
Innan frukost lekte barnen på stranden. Till frukost upptäckte vi det goda portugisiska brödet ”Pao”, som vi åt till frukost resten av resan.
Efter frukost slog vi ihop tältet och åkte vidare ca 30 mil norrut till Paindane, nära Inhambane. Vi hittade ett fantastiskt fint boende, också en ”Baracca” hos Paindane Beach Resort. Vi var nästan de enda gästerna, vilket kändes lite vemodigt. Vi fick höra att det hade varit tufft de senaste 5 åren för turismen i Mocambique. Verkligen fantastiska stränder och trevligt, om än enkelt, boende. Men nästan inga turister…
