Skeleton Coast och Damaraland

26 Februari – 2 Mars
Vi bunkrade mat i Swakopmund och handlade lite souvenirer och åkte sedan vidare norrut knappt 20 mil längs med kusten som kallas Skelton Coast. Under tiden vi handlade besökte Fredrik, Olivia och Matilda Akvariet i Swakopmund, som är inriktat på livet i Atlanten.

Det finns en hel del vrak längs med Skeleton Coast, med de flesta gamla ”fina” trävraken ligger längre norrut. Vi vek av österut inåt landet i Ugab Rivers torra flodfåra och slog läger efter ca 2 mil. Fint att kunna stanna så, mitt ute i ingenstans.

Dagen efter fortsatte vi österut i flodfåran men fick vända efter en knapp mil då det blev för mycket växtlighet och svårt att ta sig fram. Vi tog en annan väg fram till Ugab Base Camp där vi lagade lunch och sen bestämde oss för att stanna. Ugab Base Camp är center för Save The Rhino Trust, en organisation som arbetar för att bevara den svarta noshörningen i Namibia. Det antas finnas drygt 100 noshörningar i området, som är anpassade för ett liv i öknen. Vi lyckades inte se någon, förutom spår. Landskapet var väldigt kargt, bara sten överallt med mycket vassa stenar på vägen.

Dagen därpå åkte vi norrut till Huab River och slog läger i den torra flodfåran. Fint men väldigt blåsigt. Dagen efter åkte vi till Twyfelfontein, fixade ett nytt däck eftersom Gunilla & Bosse haft punktering och åt lunch och badade på Twyfelfontein Country Lodge. Skönt att svalka sig i den 40 gradiga hettan och bli av med sanden på kroppen.

Vi stannade en natt vid Brandberg och slutligen en natt vid Spitzkoppe innan vi åkte vidare mot civilisationen igen i Windhoek. Vi såg ingen av de ökenanpassade elefanterna i Damaraland, men i alla fall springbock, oryx, kudu, giraff, struts och spår av lejon och/eller leopard. Vi kan bara varmt rekommendera att åka till den här delen av världen, vi har rest mycket och kan konstatera att det är inte på många ställen som det går att resa på det här sättet. Det finns många fina 4×4-vägar, inga andra människor, otroligt vackert landskap och ett rikt djurliv. Lite som den svenska allemansrätten, fast på Namibias vis.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Till Swakopmund

25 februari
Efter frukost och poolbad åkte vi vidare ca 40 mil norrut till Swakopmund. Återigen var det otroligt vackert och omväxlande landskap och vi hade vårt temperaturrekord på 45 grader. Väl framme i Swakopmund vid kalla Atlanten var det 24 grader svalare som tur var, och vi tog in på Alte Brucke Camp Site i utkanten av stan. Här har vi tillgång till internet så förhoppningsvis går det även att ladda upp lite bilder.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Naukluft Mountains

24 Februari
Vi var trötta efter en tidig morgon och promenaden över dynerna så vi åkte bara ca 10 mil österut upp i Nakluft Mountains till Zebra River Lodge där vi lyxade till det med boende i hus. På vägen stannade vi vid Neuras Wine and Wildlife Estate, en av endast tre vingårdar i Namibia. Vi provade deras vin Namib Red och åt en ostbricka. Neuras Wine producerar bara 3000 flaskor om året, den huvudsakliga sysselsättningen är att fånga in problematiska leoparder och geparder som ställer till det för farmare. Djuren släpps sedan ut på annan plats. Det finns mycket leopard och gepard i hela Namibia, men tydligen jagar de i regel inte getter och får.

Framme på Zebra River Lodge badade vi i poolen (som var kall!) och tog det lugnt fram till middagen. Jag fick lite tid att gå igenom bilder. Vi åt en supergod tre-rätters middag med Kudu som huvudrätt och det kändes skönt att lägga sig i en riktig säng efter mer än en vecka i tält. Senare på natten saknade vi dock tältet för det var otroligt varmt i rummet, i tältet fläktar det i alla fall och blir inte för varmt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sesriem och Sossusvlei

23-24 Februari
Efter Brukkaros åkte vi ytterligare 40 mil västerut till Sesriem genom ett otroligt omväxlande landskap. Namibia är helt fantastiskt på så sätt, landskapet ändrar hela tiden karaktär. Och ingenstans bor det människor, bortsett från någon enstaka här och där som håller getter och får. Det bor bara ca 2 miljoner människor i Namibia och de flesta bor i de norra delarna. Vi har knappt sett några andra bilar på vägarna.

Sesriem gränsar till sandöknen som sträcker sig härifrån västerut hela vägen till Atlanten. På grund av sanddynerna och då framför allt Sossusvlei är det det främsta turistmålet i Namibia. Sanddynerna är de högsta i världen på ca 300 meter som högst. Vi tog in på Sesriem Camp Site och drack ett par kalla öl i baren, smakade gott i den 40 gradiga värmen. Efter poolbad åkte vi en sväng till Elim Dune några kilometer från campingen för att titta på solnedgången. Det visade sig vara en flopp, det var bara jobbigt att gå upp på dynen och inte någon speciell vy. Sen åt vi en god köttbit i restaurangen.

Dagen efter hade vi ställt väckarklockan på 04:30, enligt uppgift skulle gaten till nationalparken där Sossusvlei ligger öppna klockan 5, och man vill åka ut så tidigt som möjligt för att kunna klättra upp på dynen innan det blir allt för varmt. Irriterande nog öppnades gaten först klockan 5:45, men då hann vi i alla fall med lite kaffe när vi väntade. Vi körde de 65 kilometrarna ut till Sossusvlei och gick först upp till Dead Vlei och fotade lite innan vi klättrade upp på Sossusvlei från ”fel” håll och gick tillbaka till bilarna längs med kammen. Utsikten var fantastisk och barnen var jätteduktiga som orkade gå hela vägen, det började bli varmt och det var jobbigt att gå i sanden, framför allt klättringen upp för dynen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Namibia – Dag 9 – 8 Juli

Vi åkte vidare österut ca 6 mil tills vi nådde D2628. Vi fortsatte sen ytterligare ca 25 mil till Guest Farm Dinosaur´s Track, där vi tittade på spår efter dinosaurier som var ca 200 miljoner år gamla. På kvällen började det blåsa och blev riktigt kallt. Det var runt 0 grader under natten och morgonen därpå, och vi konstaterade att vi hade haft riktigt tur med vädret under vår semester i Namibia.

Dagen efter, den 9 juli (och vår bröllopsdag!) åkte vi vidare söderut till Windhoek, lämnade igen hyrbilen och åkte flyg tillbaks till Johannesburg nöjda efter en härlig semestervecka. Namibia är en klar favorit bland de länder vi besökt i Afrika, otroligt vackert, lättrest och trevliga människor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Namibia – Dag 8 – 7 Juli

På morgonen stannade en Landrover som körde förbi i floden och berättade att de var ute och försökte spåra lejonfamiljen som hade åtta ungar. Vi åkte neråt i Huab Rivers torra flodfåra någon mil men fick inte syn på dem, men i alla fall några elefanter och en hel del lejonspår och lite noshörningsspår.

Landskapet i Namibia är helt otroligt skiftande, trots att vi åkte ganska sakta på 4×4-vägar hela dagen var det olika vyer nästan hela tiden. Vi såg en hel del djur, zebror, giraff, elefant, springbock, struts, kudu, gemsbock och en del annat.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Namibia – Dag 7 – 6 Juli

Efter frukost lekte Olivia och Matilda vidare med barnen som de lärde känna igår, så vi stannade kvar till lunch innan vi åkte.

När vi fortsatte vi söderut på C39 passerade vi en ”Vet check point” till södra distriktet och förbi där fick man inte ta med sig rått kött. Vi hade en stor fin bit oxfilé i kylboxen som vi tänkte grilla på kvällen, och vi blev lite irriterade för vi trodde att det mest var för att kontrollanten ville ha köttet själv. Vi vände tillbaka till lodgen och där grillade de på köttet åt oss, och fick höra att det inte var något påhitt från kontrollanten utan ett påhitt från EU.

Vi åkte ca 6 mil söderut på C39 och fortsatte sedan rakt söderut på en 4×4-väg genom stenöknen ca 2,5 mil till Huab River. Vi hade hört från en man efter vägen att det var en lejonfamilj som vistades runt floden, så vi hoppades få se dem. Det hade börjat blåsa ganska mycket, men vi hittade en plats som var bra att campa på, lite lä men ändå lite öppet så att vi inte skulle få några lejon nära tältet utan att upptäcka dem. Det var mycket elefantspår och vi såg också lejonspår, men inga lejon.

Vi var lite på vår vakt och sov inte så jättetungt den natten. Fredrik höll brasan igång och vinden vände så att det blåste rök rakt mot tälten så vi blev riktigt inpyrda. Oxfilén smakade i alla fall fantastiskt gott.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Namibia – Dag 6 – 5 Juli

På morgonen eldade vi så att det blev varmvatten att duscha i, välbehövligt efter all sand och damm som vi hade överallt.

Vi åkte ut på C43 och norrut till Sesfontein och Sesfontein Fort där vi drack kaffe. Vi försökte också handla lite, men det fanns inte mycket till affär i Sesfontein.

Sen åkte vi C43 söderut till Palmwag och Palmwag Lodge där vi hade tur och fick plats på den sista lediga campingplatsen. På vägen stannade vi efter vägen för att ringa, och då kom det fram några Himba-barn till bilen. De sålde några armband och halsband till oss och fick lite kött, ris och bröd. Jag fick ta biler och sen fick vi följa med dem till deras hydda där de hade sina getter.

Himba-folket bär inga vanliga kläder utan har djurhudar runt midjan. De duschar aldrig, istället smörjer de in sig med någon blandning av henna och kryddor för att lukta gott och som skydd mot solen och insekter. Den äldre kvinnan visade hur hon gjorde och Olivia och Matilda fick prova lite.

Efter middagen lekte Olivia och Matilda med två systrar som bodde på lodgen och hade jätteroligt. De hade nog ett uppdämt lekbehov, det har inte kryllat av andra barn på resan. De bestämde att de skulle träffas igen efter frukost och leka mera.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Namibia – Dag 5 – 4 Juli

Olivia är fascinerad av ödlor och brukar försöka fånga dem. Efter morgonduschen lyckades hon till slut fånga en, men blev biten i fingret så det blödde. Vi får se om ödlorna får vara ifred ett tag nu.

Efter frukost på Oppi-Koppi åkte vi på Village Tour med åsnekärra. Det var två killar som körde och de visade oss sina hem och en förskola. De är nästan inga som har jobb i byn och det var väldigt fattigt. Barnen sjöng en sång för oss och Olivia och Matilda försökte sjunga en sång efteråt för barnen, men de blev lite blyga så det blev bara en snutt.

Efter lunch åkte vi från Kamanjab C35 vidare västerut sen en fin 4×4-väg som bitvis gick i Hoanib Rivers torra flodbädd. Landskapet växlar hela tiden och det ser ofta annorlunda ut efter några kilometer eller mil.

GPS:en varnade för ”Extreme Powder Dust” på några ställen och vi förstod varför när vi körde fast. Vi fick fast mark under hjulen med några vedsäckar, och kunde åka vidare igen, fast otroligt mycket sandigare och dammigare.

Vi tältade vid Kowarib Schlucht Community Rest Camp nära Kowarib, en jättefin camping med utsikt över Hoanib River. På kvällen innan fullmånen gick upp var det en otrolig stjärnhimmel som vanligt, jag har aldrig sett en sån stjärnhimmel som i Namibia.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Namibia – Dag 4 – 3 Juli

Efter frukost åkte vi en sväng i Etosha innan vi åkte vidare västerut ca 15 mil och stannade vid Oppi-Koppi Restcamp, nära Kamanjab. Oppi-Koppi är som en oas i den Namibiska öknen. Trevliga campingplatser, pool, trevlig bar och bra musik. Till och med Internetuppkoppling, men hastigheten är lite för dålig så det går inte att ladda upp några bilder, kompletterar med det sen…

När det blivit mörkt kom det några porcupines och åt mat som var utlagt till dem.

Detta bildspel kräver JavaScript.