10 augusti
Nu är vi i ”riktiga Afrika” och det har vi märkt på mer än ett sätt. Vi kom inte iväg så tidigt som vi hoppats på och väl framme i Beitbridge var det lång kö och allt tog tid. Vi fick höra från en person i kön att det kan behövas ”police clearance” för bilen när vi ska in i Zambia, dvs ett papper som visar att bilen inte är stulen. Vi visste att vi behövde ägarbeviset i original för det ändamålet, men hade inte hört talas om police clearance. Det gick att fixa hos sydafrikanska polisen i Beitbridge, men det tog ytterligare en timme.
När vi kom till Zimbabwe på andra sidan Limpopo river gick Fredrik iväg för att fixa stämplar i passen. Jag fick tyvärr ett infall att fota några bisarrt överlastade ekipage och en åsna som åt ut en sophög. Det skulle jag inte ha gjort, för en polis kom fram och sa att man inte fick fota där och han skulle beslagta min kamera. Jag försökte be om ursäkt, visade hur jag raderade bilden, säga att jag var dum och korkad, det fanns inga skyltar om fotoförbud och så vidare men det hjälpte inte. Jag drog tillbaka kameran, men det gjorde bara situationen värre, för då hade jag ”gjort motstånd” och skulle arresteras. När jag sa att jag inte kunde lämna mina två barn i bilen skulle vi vänta på min man. Efter två långa timmar i den kokheta bilen (vädret var det inget fel på) gick jag och letade upp Fredrik i kön och berättade vad som väntade. När han sen kom tillbaka ytterligare en timme senare hade han med sig någon chefspolis som redde upp situationen och vi kunde åka därifrån minst sagt lättade. Det dröjde inte många hundra meter innan vi blev stoppade i nästa poliskontroll, men utan incidenter den här gången. Man kan konstatera att Zimbabwe inte är något välkomnande turistland i alla avseenden, och det är synd för turister skulle de verkligen behöva i det här fattiga landet.
Det hann bli sent innan vi kom ifrån gränsstationen så vi stannade efter någon timme på Lion and Elephant Motel eftersom vi inte ville köra i mörkret upp till Great Zimbabwe. Vi åt en överraskande god middag i lodgens restaurang och i natt sover vi i hus i stället för taktältet. Vi har bestämt att vi aldrig mer ska åka över gränsen vid Beitbridge.
Detta bildspel kräver JavaScript.